Dani Zuhair var en av deltagarna på Rays 2024. Hans forskningsprojekt handlade om att karaktärisera flera dopade kompositmaterials egenskaper på kvantnivå.
Vad gör du just nu?
Just nu studerar jag sista året på naturvetenskapslinjen på Katedralskolan i Lund. Utöver studierna så engagerar jag mig mycket i naturvetenskapliga organisationer, spelar musik, samt fortsätter att forska! Precis just nu så håller jag på att förbereda mig inför min sista tenta för denna läsperioden (tack och lov!).
Vad har hänt efter Rays?
Efter Rays har en hel del hänt. Direkt efter Rays fick jag chansen att åka till Kanada för att fortsätta att forska inom condensed matter physics. Därefter har jag varit gästföreläsare på diverse ställen, valdes in i Astronomisk ungdoms elevförbunds förbundsstyrelse, blivit projektledare, samt startat förening. Det mest krävande jag har gjort än så länge efter Rays är att jag fick möjligheten att åka till Schweiz, till PSI, som tillhör ETH, och föra lite forskning som jag sedan använder en del av för att skriva mitt gymnasiearbete. Det coolaste jag fick vara med om efter Rays var att jag var på Nobels alla aktiviteter. Allting ifrån föreläsningarna, till prisceremonin, till banketten, till efterfesten och massa annat under hela nobelveckan! Utöver det naturvetenskapliga har jag hållit på en del med mina hobbys, som att spela fiol, där jag spelar ibland annat en semi professionell orkester, 3d printing och modellering, fotografering, och annat smått och gott!
Vad har Rays betytt för dig?
Rays har inte bara betytt en sak för mig. Jag har sedan tidigare doppat mina tår i forskningsvärlden och höll på med ett forskningsprojekt inom astrofysik. Jag tyckte att det var otroligt kul, men det var svårt att hålla motivationen uppe utan att ha andra som förstår en runtomkring mig. Alltid när jag pratade med folk, så verkade de ointresserade efter att jag har förklarat klart vad det var jag höll på med, eller så förstod de inte. Rays fyllde det hålet. Det var otroligt uppfriskande att få göra ett projekt tillsammans med en jämnårig och likasinnad person, och komma tillbaka till boendet och bli bemött av ännu flera jämnåriga och likasinnade personer som delar samma passion för forskning.
Rays har också hjälpt mig att utvecklas som vetenskapsman och person. Mitt projekt under Rays handlade om att karaktärisera flera dopade kompositmaterials egenskaper på kvantnivå, genom att använda mig av olika undersökningsmetoder. Detta var ett ambitiöst projekt för tiden vi hade på oss att forska, men det gav mig mycket erfarenhet som jag nu fortsätter att använda mig av och fortsätter att utveckla i forskningen jag gör just nu. Dock utvecklade Rays inte bara mina forsknings kunskaper, utan även fördjupade mig i mycket annat tack vare föreläsningarna vi hade efter att vi var på universiteten och forskade. Dessa föreläsningar var väldigt breda i innehåll, och man fick lära sig om många olika saker. Det handlade om allt ifrån effektiv altruism, till hur man håller ett tal beroende på målgrupp, till hur man programmerar och skriver i LaTeX och massa annat.
Rays har betytt en mängd med nya möjligheter, speciellt inom forskningsvärlden, men också så har Rays för mig betytt några av de bästa dagarna jag har fått äran att uppleva.
Vad är det bästa med Rays?
Det är en omöjlig fråga att svara på. Rays har varit en av de bästa månaderna jag har upplevt. För mig handlar det mycket om gemenskapen och människorna runt omkring en, och under Rays fick jag uppleva en gemenskap jag inte har fått vara med om tidigare. Hela Rays community är helt fantastiskt. Allting från mina meddeltagare i Rays 2024, till den fantastiska projektgruppen, till den härliga xRay communityn. Någonting som förvånade mig under Rays är hur många xRays som kommer tillbaka och hälsar på under Rays, och hur bra alla får lära känna varandra. Så pass så att man efter Rays inte bara har vänner för livet från sin egen upplaga av Rays, utan även från en massa andra upplagor av Rays!
Det som gjorde Rays mer underbart var att utöver den härliga gemenskapen som sträcker sig upplagor genom, så fick man göra någonting man tycker är otroligt kul, tillsammans med härliga människor som delar samma åsikt. Innan Rays, var det väldigt svårt för mig att hitta en krets med människor som också forskar och tycker om att forska, precis som mig, men Rays fyllde detta hålet och många fler.
Alla minnen från Rays, allting från äventyren, till promenaderna, till att hjälpa folk med hur man använder en tvättmaskin, till att sitta vid brygga, eller hoppa från brygga, eller slänga ner folk från bryggan (detta hände mer än en gång lol), till att tillsammans sitta och skriva på sina arbeten och ta en massa dans-pauser när man egentligen bara behöver sova och mycket mer, är vad som för mig gjorde Rays så magiskt.
Handskakning mellan eleven Dani Zuhair och projektledare Olle Lapidus under Rays 2024, vid inlämningen av final report. Dani visar upp sin forskningsartikel.
Vilket är ditt allra bästa minne från Rays?
Ett singulärt bästa minne från Rays går inte att välja ut tycker jag, alla ögonblick under Rays har varit speciella på sina egna sätt. För att svara på frågan kommer jag välja ut några av de mest framstående minnen från Rays, vilket inkluderar bland annat: Hajken, midsommarfirandet, Lance föreläsningar, att spela fiol på bryggan, att bada flera gånger, varav vissa med kläder på, bed checks, dans pauser i mediateket mellan intensiva skrivstunder på rapporterna, alla karaoke sessions, avslutningen, och mycket annat. Som tidigare sagt så handlar Rays för mycket om gemenskap, och mina generella favoritminnen från Rays har varit de stunder där man får koppla av någon stund från det intensiva arbetet och njuta av sitt umgänge. Det var i dessa stunder som jag fick lära känna dessa vänner som jag förhoppningsvis kommer att ha för livet. Det var under dessa stunder man kunde slappna av och bara göra någonting bara för att det är kul, utan någon press, eller någon stress. Det var under dessa stunder som Rays blev till Rays för mig.
För att välja ut ett minne som verkligen ligger mig nära hjärtat, så hade det varit när vi under hajken åkte ut på vattnet, satte våra kanoter bredvid varandra, och snackade, hade bed check, sjöng en massa tillsammans samtidigt som det var solnedgång. Detta var en magisk upplevelse för mig. Jag hade tidigare under veckan skadat mig, och kunde därför inte paddla tillsammans med de andra deltagarna, men tack vare vår fantastiska projektledare så fick jag ändå hänga med ut på vattnet (verkligen tack Olle!). Det började med att några av oss ställde kanoterna bredvid varandra, och så höll vi i varandras kanoter för att inte flyta iväg. Sedan kom det fler och fler personer ut på vattnet, och det började bli senare och senare på kvällen. Då bestämde vi oss för att ha gemensam bed check för oss som var på vattnet, och de andra som var på land fick ha en egen bed check. Utöver den väldigt magiska stämningen på vattnet och med solnedgången, så började vi sjunga allesammans och tillsammans som en stor enhet av massa kanoter började de på ytterkanterna att paddla mot solnedgången. Det kändes som att man var i en film, det var helt otroligt.
Varför ska man söka till Rays?
Om jag inte redan har övertygat läsaren att söka till Rays med ovanstående text, så ska jag ge det ett till försök. Rays är ett ställe som inte bara är för att forska, utan även för att göra några av de bästa kontakterna man kommer kunna göra inför livet. Du kommer att skaffa de bästa minnen från hela din ungdom, samtidigt som du får lära dig hur man forskar på riktigt, och får din egen rapport publicerad av Rays. Man får lära sig massor utöver forskningen också, som att programmera, skriva i LaTeX, hur man kan göra en förändring i världen, hur man talar för att övertyga och en massa massa annat. Om inte detta låter som någonting man inte borde missa, så vet jag inte vad jag ska säga mer, men jag vet att den som inte söker kommer att ångra sig! Jag hoppas med hela mitt hjärta att ni söker, och jag ser fram emot att träffa er på alla kommande upplagor av Rays ;)
Universums största och varmaste kramar,
Dani Zuhair :)
