Bild1
Bild2
dsc00327_19536043945_o
img_9399_19668045515_o
Bild4
Tufft arbete under hell week (med undantag för födelsedagsfirande, samtal med alumnen Anton Möller på plats på forskarskola på MIT och yogapaus) och efter många långa dagar och nätter äntligen äntligen slutinlämning av rapporten!
Igår inleddes Rays avslutande vecka, Hell Week, i och med inlämning av second milestone (dvs inlämning av forskningsarbetenas introduktion och metoddel). Dagen bjöd även på den avslutande föreläsningen med professor Lance Roades, med analys av filmatiseringen av Hamlet och diskussioner om kopplingarna mellan tragedi och komedi. Efter lunch kom Stina Carlstedt, rekryterare för Harvard, på besök för att svara på elevernas frågor om ansökningsprocessen och om studier vid ett amerikanskt toppuniversitet. Kvällen avslutades med Rays talent show med fantastiska nummer av samtliga handledargrupper, poesi, tecknande, pianoframförande och stand up! "Hell Week", vad innebär då detta? (Det är inte det varma vädret som åsyftas). Under veckan ska de slutliga rapporterna av elevernas arbeten färdigställas. Samtliga lever nu i det svalt luftkonditionerade Mediateket där ett intensivt arbete pågår till sent in på nätterna för att knappa på rapporter och färdigställa resultat. På plats är nu också en stor grupp xRays (Rays-alumner) för att hjälpa eleverna med korrekturläsning och stöd.
xRays (och handledare) av olika årgångar samlas också för en återträff i mindre format med middag vid Ångbåtsbryggan.
Glada bilder från veckan: deadline, mediateket och brännboll mm.
IMG_9172
19319392852_8293cb0e60_o
dsc00017_19352278976_o
dsc00022_19190787528_o
dsc00055_19382437121_o
dsc00067_19190779768_o
img_9136_19189270310_o
IMG_9172
IMG_9203
Imorgon är det redan mentorskapets sista dag. Samtliga har nu under snart två veckors tid arbetat med sina projekt på plats i Stockholm under handledning av en egen mentor (i form av en etablerad forskare vid något av universiteten). Vad innebär då egentligen mentorskapet och vad händer där? Nedan följer tre elevers tankar om de två veckor som varit och även en samling bilder från de olika projekten: Att forska eller att inte forska?
För några av oss är det kanske den stora frågan.
Under Rays har jag fått uppleva hur förbannat svårt det verkligen är att forska. Hur mycket tid, jobb och slit det krävs för att producera en handfull användbara resultat. Ibland vet man inte ens var man ska börja. Man förstår ingenting, man famlar i blindo och försöker fånga alla lösa trådar som glider ur händerna på en... Plötsligt får man en idé! Det känns som den första solstrålen efter veckor av konstant regn. Man grabbar tag i den och tänker att nu ska det funka! Det kladdas på papper, det laboreras, det hamras på tangentbord... tills man hittar en liten brist i teorin som krossar alla förhoppningar.
Hur kommer det sig då att jag mer än någonsin känner mig motiverad till att bli forskare framtiden? Jo, samtidigt är det ju så att inget går upp mot euforin som kommer av framgång och upptäckt av ny kunskap. Det kanske inte händer så ofta, men stimulansen räcker långt. Alla vi har haft väldigt olika projekt. Vissa har fått väldigt tydliga instruktioner, andra inte. Vissa har tyckt att det har varit för lätt, andra har kämpat med att förstå sig på svårt material. Vissa har fått jättespännande resultat, kanske till och med upptäckt något man sökt efter i flera år!
Oavsett har vi fått ovärderlig erfarenhet som kommer att hjälpa oss att kämpa och slita in i det sista när vi förhoppningsvis forskar i framtiden. Inte heller behöver vi vänta länge. Gymnasiearbetet väntar. Vi är redo!
Skrivet av Alexandra Polyakova
Lärdomar under Rays
Något jag inte riktigt förväntade att lära mig här är att det går att lära sig så otroligt mycket på otroligt kort tid. Lectures under första veckan i Matlab, LaTeX, metodik och annat samt både roliga och intressanta guest lectures av olika slag har lärt mig mer under en vecka än flera gånger så lång tid i skolan. Andra veckan - introduktioner till ämnen jag aldrig tidigare pluggat: kvantinformation, kvantkryptering och kvantoptik. Detta plus ännu fler guest lectures lärde mig återigen mer än vad tidigare trott var möjligt på en vecka! I skrivande stund är det endast två dagar kvar på mentorskapet (nooooo) och tidspressen börjar kännas av ordentligt. Min grupp har ägnat all tid so far åt teori och beräkningar , vilket innebär att vi (kanske) kommer att få göra den experimentella delen av vårt projekt imorgon eller på fredag-sista dagen av mentorskapet. Kommer att bli riktigt tight med rapportskrivningen, men AlbaNovas labb är tillräckligt coola för att man ska kunna tänka sig att offra lite sömn för att få labba där. Mentorskapen tror jag att alla har tyckt varit tuffa, sömnbristen som uppstår hjälper inte riktigt heller, men det är kul, man har fått ovärderliga erfarenheter och mest av allt- haft en sjukt härlig tid här!
/Elin Gustafsson
En tropisk morgon
Projektet jag och Ludwig arbetar med tillhör området tropisk geometri (abstrakt matematik, red. anm.). Jag tänker nu berätta om en händelse som verkligen visar hur tropiskt vi jobbar. För att undersöka olika polynom använder vi oss av ett program som testar olika möjligheter. På fredagen under vår första mentorsvecka skrev vi då skript till 20 datorer på Matematiska institutionens datorsal på SU som vi planerade köra under helgen. Hoppfulla om resultat steg vi då in i denna datasal på måndagmorgonen. Vad vi inte väntade oss var att när vi svängde upp dörren var det som att en våg av varm luft sköljdes över våra ansikten. Det kändes som att man befann sig i en bastu eller i ett växthus! Eller kanske i Amazonas tropiska regnskog? Innan vi svettades ihjäl kollade vi temperaturen på mobilen som visade 31,7 °C. Projektet började kännas exotiskt på riktigt!
/Daniel Eriksson
Daniel Eriksson och Ludwig Wemlén räknar på tropiska polynom på Stockholms universitet
Söndagen började lite nervöst med presentationer under formella former inför resten av gruppen, i par eller individuellt, av bakgrund och syfte till elevernas respektive forskningsprojekt. Vad har alla egentligen sysslat med nu under en veckas tid? Svaret blev bland annat: "Kvantfysik!", "Cancerforskning!" "Hur hanterar man mätningar på ögat?" och "Hur kan man med solens hjälp befria en stad från avgaser?". Syftet med presentationerna var naturligtvis att få träning inför de avslutande presentationerna på Tekniska museet 10 juli. Under eftermiddagen blev stämningen genast mer avslappnad och lättsam då samtliga handledargrupper under mycket stoj och stim tappert kämpade under Rays Olympics. Efter framtagandet av mycket vackra lagskyltar stod klassiska grenar på schemat som satte såväl samarbetsförmåga som äggkastningstalang och snurrighet på prov. Därefter gick den första föreläsningen med professor Lance Roades från University of Washington av stapeln. Under veckan kommer Lance att diskutera och analysera Shakespeares Hamlet med eleverna.
Under den andra veckan av Rays har vi under kvällstid, efter att alla kommit tillbaka från mentorskapen, haft äran att gästas av tre olika gästföreläsare. Först ut var Mette Lillie från Sveriges Lantbruksuniversitet. Mette har nyligen kommit till Sverige från Sydney för att göra sin postdoc-tjänst och berättade för oss om framstegen inom DNA-sekvensering. Hon pratade också levande och entusiastiskt om sin forskning på grodor på Nya Zeeland och kycklingar i USA. Christian Broberger forskar vid Karolinska Inistutet om hypotalamus och dess kopplingar mot hjärnbarken. Han gav eleverna en inblick i hur det är att forska inom neurovetenskap och berättade bland annat om hur neuroner ändrar sina elektriska signaler under påverkan av olika hormoner.
Slutligen gästades vi av Hanno Essén från mekanikavdelningen på KTH som gav eleverna en föreläsning om naturvetenskaplig allmänbildning. Han berättade om sitt eget sätt att ordna grundämnena i det periodiska systemet och pratade också om eventuella framsteg inom kall fusion.
Efter en hektisk första vecka med många nya intryck från mentorskapen och gästföreläsare är det dags för en helg fylld av arbete, lite sömn och mycket skoj!
Efter en dag fylld med ny kunskap, god mat och en fantastisk trevlig föreläsning, var det äntligen dags för den efterlängtade bedicheckyn a.k.a. bedcheck. Under bedchecken äter vi popcorn, och ibland godis (när Serhat är på bra humör). Vi pratar dessutom också om hur det har gått på mentorskapen, och vad som har varit bra och dåligt under dagen. Röster om bedcheck:
Anton: ”Det är roligt att höra vad alla andra har gjort under dagen!”
Karolina: ”Mysigt!”
Erica: ”Bedcheck är bedcheck.”
Av: Alberte och Daniel
Godmorgon bloggen! En väldigt trevlig midsommar, redan väl beskriven av Alfred, följdes i helgen av hajk. Efter en oerhört givande och lärorik första vecka på Rays, med många nya intryck och en hel del stillasittande, var det skönt att få vila hjärncellerna lite och komma ut i naturen. Hajken inleddes med några timmars kanotpaddling i slående vacker miljö och följdes av tältuppsättning, leken ”Capture the flag”, korvgrillning, fler lekar runt den värmande elden, grillning av marshmallows och banan med choklad och slutligen lite personliga historier. Sammanfattningsvis - en väldigt mysig dag och kväll! Efter endast fem timmars (försök till) sömn, var det dags att paddla hem igen, en färd som varken höll samma hastighet eller kvalitet som på vägen dit.
Klockan är i skrivande stund 07.48 och jag sitter tillsammans med ett tiotal andra raysare på tåget på väg till Stockholm. Idag är det tisdag och alltså andra dagen på våra forskningsprojekt, spännande! Gårdagen bjöd på ett första möte med våra respektive professorer och rundvandring på universiteten där det är tänkt att vi ska spendera kommande två veckor. I övrigt har jag förstått att våra dagar skiljde sig åt väldigt mycket, eftersom vi arbetar med olika forskningsprojekt, på olika platser och med olika handledare som har planerat olika mycket. Jag och min forskningspartner Anton ska utföra vårt projekt på AlbaNova, som tillhör KTH och Stockholms Universitet. Vi har fått egna passerkort, nycklar till labbsalar och fria händer att komma och gå som vill, vilket känns lite häftigt. Tanken är att vi ska programmera en kamera som ska mäta ögonrörelser och pupillstorlek hos personer med synfel i främst periferiseendet. Jag ska fokusera på biologidelen och Anton på programmeringen av kameran och tanken är att vi sedan ska få testa den på oss själva. Vi kompletterar alltså varandra mycket väl i detta projekt och vi ser fram emot de kommande två veckorna! Rays är schemalagt in i minsta detalj och jag har redan spenderat nästan en hel tågresa till detta inlägg, men förhoppningsvis kommer det någon gång en uppdatering om hur vårt spännande projekt fortskrider.
/Lina Rosvall
Bilder från hajken:
Inlägg från fredagens midsommarfirande: "Idag har jag upplevt min absolut första midsommar, och hade äran att få uppleva den med Rays. Det var väldigt roligt, eftersom det kombinerade en hel del arbete som var av intresse, och som är nyttiga för människan, enligt min mening; att gå ut skogen och på fälten och leta efter höga, passande stavar och allehanda blommor, och därefter bära allt till midsommarfirandets plats, var bara början på upplevelsen. Dekorationen av midsommarstången och kransarna var ett kreativt hantverk i sig, och umgänget med den goda maten och sången var väldigt trevligt. Jag är inte missnöjd, och tror att det kommer bli svårt att toppa detta ifall jag någon gång firar midsommar igen.
Det ska bli intressant att se om nästa års Rays for Excellence lyckas göra ett bättre jobb med majstången, jag har svårt att se dem lyckas med det.
Jag gjorde en fantastisk krans också."
/Alfred Isaac
Matlagning inför midsommarfirandet:
Dans runt midsommarstången med hela gänget
Rays tårtmästare, Erica
